bitskemma

sitter i Jessis soffa och funderar
och spekulerar
över den där inre friden..
 
finns det människor som på fullaste allvar känner den ibland?
människor som kan sjunka ner i soffan en fredags kväll och glädjas
över att det är helg och att de lever och är friska
och att disken inte svämmar över i köket och dammråttorna jagar en i hallen
finns det människor som går och lägger sig på kvällen
och placera sitt lilla huvud på kudden och bara leende somnar
utan att tänka på att räkningarna ska betalas och att bilen är sönder
och jobb imorgon och snö och slask??

jag vet att det är meningslösa betydelselösa problem
och minimala när de jämnförs med andras
men ändå stör de konstant friden

jag vill vara en sån människa som lägger mig på hans bröst
trycker ner näsan i hans tröja och känner lukten av honom
och tänka att om jag dog nu
skulle jag dö som världens lyckligaste människa
jag vill kunna sätta mig i soffan utan att benet skakar frenetiskt
och jag biter sönder nagelbanden
och trummar med fingrarna
för något som meningslöst som imorgon

jag vill bara vara

finns det människor som om än en minut
om än en dag
faktiskt känner
inre frid

?