bitskemma

havet igår
det enda som känns rofyllt just nu
 
för annars känns de som att botten är nådd
och iofs gör det att det bara kan gå uppåt nu
jag vet faktiskt inte riktigt vad som skulle kunna gå värre
fast som mamma säger:ingen är ju döende i vart fall..inte längre.
och jag har två tentor nästa vecka jag inte kommer att klara..

ibland blir jag bara så himla trött på
att vara en sån människa som aldrig lever i mitten
antingen är jag upp på toppen och dansar
eller nere på botten och krälar
och när jag är på toppen vet jag att stupet alltid är nära
och att fallet alltid blir pladask

fast om man vänder på de så är det kanske inte
så långt upp till toppen nu när jag är där nere och krälar
det är en värmande tanke
och det kan vara den enda just nu