bitskemma

jag är rädd för mycket
och det finns mycket som jag inte klarar av
många saker jag tvekar inför
och mycket som gör mig illa till mods

men INGET gör mig så rädd
som tanken på att leva ensam resten av mitt liv


man kan se det där på olika sätt
min kära kompis Majs tröstar mig genom att säga:
-men Emma jag tror inte du kommer leva ensam såå
kanske ensam som andra ser det men du kommer nog trivas
på ditt egna lilla vis-
Helen på jobbet och min mor tröstar mig med att
-det finns ju provrörsbefruktning;)

men detta är faktiskt ett allvarligt problem
jag är ju sista singeln kvar nu..
och man säger alltid:
Killar kommer och går men
 vänner de består!!
men hur sant är det där egentligen?

för hur många vänner har jag egentligen kvar nu
när jag är ensam kvar
alla har ju som de bör gått vidare
och lever ett vuxnare mognare liv
(som jag givetvis erkänner att jag är sjukt avundsjuk på)
men tänk om det bara fortsätter vara så
shit vad sårbar jag känner mig dåå..

nä jag kramas hellre med två hundra clowner
krälar bland två miljoner ormar
pussar tusen spindlar
strosar runt på sveriges högsta tak en hel dag
och ägna en vecka åt hissåkning
än lever ensam resten av mitt liv